Sometimes it seems that you're dancing with the devil

är man snart tillbaka där man var förut, uch det bara ryser i hela kroppen när jag tänker på det.
när jag tänker på hur det var, hur man kände, vad man gjorde..
ändå sitter jag här med.. även fast jag vet hur det kan sluta.
varför? varför utmana ödet?
det värsta som har hänt mig i hela mitt liv hände förra året, kommer aldrig glömma hur det var.
efter allt skit som var då, så tror man att det bara blir bättre, nej gud nej. aldrig av sig själv.
vet inte om jag har tackat dig Jenny för allt du gjorde, vet inte riktigt om jag någonsin har sagt hur mycket du betyder för mig, hur mycket det hjälpte med att bara veta att du var min vän, på riktigt som visste som ville hjälpa. som fattade. det är inte alla som gör, dom jag berättat för, dom förstår inte. kanske inte vill? det kanske är lika bra.
bryr mig inte vad folk tkr om allt det. jag står för det. välkommen till livet på riktigt!
jag levde så som jag trodde att man skulle. men helt fel av mig.
vill inte falla tillbaka. shit tänk om..  fan vad jag saknar er, saknar er alla. HELVETE inte rättvist.



mamma älskar dig! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0